Tänk alla gånger som jag bara suttit och tänkt på dig.. Tanken som gör så jävla ont, att det aldrig kommer att bli vi.. Men ändå så slutar jag inte drömma, och jag slutar inte att hoppas. Sitter ensam som vanligt, hur kunde du försvinna? Fäller en tår och glor in i en jävla vägg.. Hur kunde du bara vända ryggen till och gå? Du såg mig vänta där, ville du få mig att gråta eller bara bevisa för mig att du aldrig kommer att finnas här? Du kunde bara sagt som det var innan du sårade mig. Långa minuter tickar och minuter som går, ska det vara så jävla svårt.. Alla gånger jag har drömt om dig och våran framtid, men drömmen krossas och jag blir ensam föralltid. Jag vill inte vara kvar när du har tagit allt jag har, jag måste släppa taget för att jag orkar inte mer. Olycklig kärlek är det värsta som finns, jag vill att du lyssnar på mig och säger vad du tycker, men hur mycket du än skiter i mig så tycker jag om dig otroligt mycket. Men om du skiter i att svara så stannar jag kvar här, så blir dethär slutet på våran saga..

Det ska inte bara vara depp inlägg.. Jag kommer typ inte ihåg vad jag gjort som vanligt :) I torsdags var jag, Robin och Sara med om en bilolycka, inte så stor som tur var.. Men det blev att åka till in karolinska, jag och Sara chillade där med nackkrage och massor av roliga folk haha, en alkis som kallade allt och alla för horor.. Snygg! Kom därifrån vid ungefär 2 på natten, i fredags var jag hemma från skolan och var bara hemma och tog det lugnt, huvudet gjorde ont som satana.. Så jag vilade bara, igår var jag på lucia cruising med Robin, Chrillpan, Sara och Krippa, det var kul som fan :D Sen åkte vi hem till Robin, alla förutom Chrillpan. Drack där och chillade lite, sen sov vi där och imorse åkte jag hem till mig med Sara, vi sov och sen blev allt knas..

pussen ♥

Livet är inte alltid på topp.. Just nu är det 2 personer som får mig att må bra och det är Sara och en kille, att höra ens mamma gråta i telefonen är bland det värsta jag varit med om, när jag vet att det är jag som är anledningen till att hon gråter. Jag har nästan aldrig lyssnat på mina föräldrar och det kommer nog aldrig att vara så tyvärr. Jag tar dom vägarna som jag tycker är bäst för mig, och jag lär mig av mina misstag. Jag tänker bara "vad gjorde mina föräldrar när dom var små" Dom lär ju gjort samma misstag som jag gjort och därför vill dom leda mig på rätt väg, men jag måste få testa mig fram själv. Dom kommer aldrig förstå och jag vill inte ha deras hjälp just nu. Mamma.. Att du tvingar mig flytta till pappa och när jag packat mina grejer och du ser att jag är påväg att dra så kramar du mig och säger att du älskar mig.. Jag är så sjukt förvirrad och orkar inte mer snart. Jag förstår faktiskt inte vad jag har gjort. Jag önskar att jag var 3 år igen då man bara kunde vara utan att någon kom och klagade. Jag kommer föralltid gå mina vägar punkt slut. Mamma och pappa.. Jag älskar er ♥