Livet är inte alltid på topp.. Just nu är det 2 personer som får mig att må bra och det är Sara och en kille, att höra ens mamma gråta i telefonen är bland det värsta jag varit med om, när jag vet att det är jag som är anledningen till att hon gråter. Jag har nästan aldrig lyssnat på mina föräldrar och det kommer nog aldrig att vara så tyvärr. Jag tar dom vägarna som jag tycker är bäst för mig, och jag lär mig av mina misstag. Jag tänker bara "vad gjorde mina föräldrar när dom var små" Dom lär ju gjort samma misstag som jag gjort och därför vill dom leda mig på rätt väg, men jag måste få testa mig fram själv. Dom kommer aldrig förstå och jag vill inte ha deras hjälp just nu. Mamma.. Att du tvingar mig flytta till pappa och när jag packat mina grejer och du ser att jag är påväg att dra så kramar du mig och säger att du älskar mig.. Jag är så sjukt förvirrad och orkar inte mer snart. Jag förstår faktiskt inte vad jag har gjort. Jag önskar att jag var 3 år igen då man bara kunde vara utan att någon kom och klagade. Jag kommer föralltid gå mina vägar punkt slut. Mamma och pappa.. Jag älskar er ♥