Stanna livet för att jag vill hoppa av och stanna tider jag orkar verkligen inte vara kvar, jag vill inte vara med mer. När allt bara går snett, vad är det då för mening? Hatar livet nu och kommer hata det förevigt. Allt blir bara fel hur jag än beter mig, och på senaste tiden har det känts som att ingen vill höra eller se mig. Jag nyper mig i armen för att se om jag drömmer, men smärtan kommer och den verkar aldrig gå över. Meningen med livet.. Ja jag önskar att den fanns. Dagarna går och jag försöker klara allt ändå, men det är svårt. Ingen förstår hur jag mår eller känner, min värld vänds upp och ner och jag vet inte vad som händer. Varför finns jag? Och varför lever jag detta livet.. Varje dag jag vaknar vill jag bara somna om och vakna upp bredvid någon som jag kan hålla om. Men var finns dom? Var finns dom som bryr sig?