Du vet allt om mig och mitt liv, det var dig som jag lita på när ingenting var bra, jämt när jag var ledsen var det du som var där och det var du som aldrig försvann iväg och jag litade på dig, för vad du än sa så kändes det som allting helt plötsligt blev bra, när vi pratade med varandra börja mitt hjärta slå hårdare och vad som än hänt så fanns det inget svårare än när jag hörde din röst eller tänkte dig nära så visste jag att du bara skulle höra och stötta, och att vilja hjälpa mig upp, du ville få upp mig ur skiten och du lyckades, men jag har tänkt på dig sen första gången vi prata. Minns inte riktigt när det var men det är tider jag saknar att alltid kunna ringa dig, att alltid kunna veta att du skulle stanna föralltid vid min sida. Du var den som var här men vad ska jag göra? Du vet att jag försöker men du vill inte höra, vad har jag gjort för att få dig vänd emot mig. Allt som jag gör, gör jag för dig. Efter 3 veckor utan dig började du försvinna men när jag såg dig igen så började jag minnas allt du gjort för mig, jag hade nog glömt de men jag skulle göra samma sak för dig. Men du vill inte öppna dig, fast jag har försökt

du säger att jag slutat att berätta allt för dig, men jag vill ju bara att du ska förstå mig förstå vad jag tänker och känner, för vart jag än kollar så är det dig jag ser.

När jag var såhär liten ville jag bara försvinna. Nu vill jag försvinna, med dig..