Ibland vet jag inte vad jag ska göra med mig själv och mitt liv.. jag kan gå ner i depritioner.. min bästavän och hon som betyder så enormt jävla mycket har slutat svara på mina sms och jag har bråkat med nästan alla.. det känns som om jag har kastat bort hela mitt liv.. Och alla snorungar som ska gå runt och säga massa saker i skolan när dom går förbi och sen springer fort som fan, varför ihelvete inte bara stanna och säga "va ful du är" tex så kan jag få slå in ditt pannben innan du går därifrån.. jag skulle aldrig göra det men i just den stunden har jag verkligen lust att göra det.. En person som verkligen står mig närmast nu är Johan. Han kan jag prata om allt med, killar pratar aldrig skit med varandra, dom har kul tillsammans jämfört med tjejer som alltid ska snacka ren jävla skit och sen säga "va? nej de va inte jag" och sen när alla säger att dom har växt upp och är så jävla mogna.. när det inte är så. Jag kan erkänna att jag inte e speciellt mogen, det är kul att snacka skit ibland men inte när det blir för mycket. Så jävla onödigt och du förlorar själv på det. Jag ska bli en ny person. Jag ska skita i vad folk säger till mig. Om dom får sen smäll får dom skylla sig själva. Det är det enda jag kan göra för att dom ska lära sig något.. och det är en person jag villl kasta in i biltvätten helt seriöst, hon snackar BARA skitsnack när man e med henne, och det är inte bara jag som vill kasta in henne i biltvätten. Jag tänker va omogen så länge jag vill, vissa tycker jag är omogen vissa tycker jag är mogen, låt dom tycka vad dom vill. Jag vet själv vart jag står någonstans, och det är inte så lätt att blåsa mig som vissa verkar tro. Och dom som har bråkat med mig och svikit mig och sen kommer och säger "åh mikaela jag saknar dig som fan, förlåt för allt" ni menar det inte! så jävla patetiskt för att ni gör om samma sak dagen efter.. så jag ska stanna vid dom vänner jag kan lita på och dom som vill sumpa sina chanser, varsågod! men kom aldrig mer tillbaka.